Hej allihopa!

När jag hade bott hos min mamma i ca 1,5 år kom det en katttjej hem till oss. Mamma var volontär på Nynäshamns Katthem och det kom in en katt där som hade hittats i en källare i Södertälje tillsammans med sina sex ungar. Ingen ville kännas vid denna kattfamilj och hon hamnade på katthemmet. Hennes ungar blev adopterade direkt när de blev leveransklara medan mamma katt blev kvar. Mamma katt agerade även fostermamma åt två små ungar som hittades helt själva ute.  

När kattmamman på katthemmet inte hade några ungar kvar att ta hand om och hon var kastrerad och vaccinerad var hon redo att få ett eget hem. Och hon kom till oss, återigen var jag skeptisk... mycket skeptisk...

Men vi blev goda vänner direkt. Hon lärde mig allt hon kunde, jaga flugor bla. Och jag lärde henne att tigga tonfisk. En ge och ta-relation uppstod. Hon fick namnet Belle och hon är väldigt snäll mot mig, även om hon kan bli lite för mycket ibland, hon tvättar mig på huvudet och hon kurrar så högt att ingen kan sova (förutom mamma som på rutin använder öronproppar på rutin).

/Mister 

Hej kära läsare!

Vilket väder, jag har jobbat lite på brännan genom att sola från dörröppningen idag. Mina kompisar, marsvinstjejerna, har varit ute i sin hage på gården, det gillar dom.

Här kommer en bild på mig och Alma, hon är det senaste tillskottet i min familj, hon är ganska söt även om jag ser något skeptisk ut på bilden. 

/Mister

På tisdagsmorgonen den 6/5 vaknade mamma som vanligt av väckarklockan. Jag brukar alltid komma upp i sängen och gosa på morgonen när jag hör klockan men det händer att jag försover mig och ligger som en räka alt. på rygg utanför sovrummet och vimmelkantigt tittar upp på mamma. Mamma säger alltid att jag är söt när jag försover mig och pussar mig på huvudet.

Den här morgonen var det något som inte stämde, jag kände mig inte riktigt kry och det visade sig genom att jag låg och sov i vanlig kattposition på nedervåningen. Mamma pratade lite med mig och var fundersam över att jag bytt både sovställe och position så plötsligt, det är inte likt mig, jag gillar rutiner.

Mamma kom hem från jobbet på eftermiddagen, husse hade kommit hem några timmar före och även han hade noterat att mitt beteende avvek från det normala.

Husse påtalade detta för mamma när hon kom hem. Jag hade dessutom råkat kräkas lite här och där samt att jag hade gjort nr två i avvikande form. Husse och mamma pysslade med mig och försökte förstå vad som var fel. Mamma fick då syn på buketten med liljor i köket, någon hade ätit på bladen – och jag kan inte annat än erkänna vid det här laget att det var jag.

Mamma började direkt undersöka saken och konstaterade snabbt att liljor är väldigt giftiga, mamma blev ledsen och väldigt orolig, hur kunde hon ha missat detta sa hon till sig själv, gång på gång, tjatigt kan man tycka.

Vi åkte direkt in till Bagarmossens djursjukhus. Beslut togs av veterinären som tog hand om mig att jag skulle få stanna över natten med dropp och för observation. Jag hade 39,6 i temp och var uttorkad. Mamma var förkrossad och jag med, vid det här laget hade jag redan missat en, EN, 1 (!!!) tonatime (tonfisk serveras kl 20:00 varje kväll, mammas anm.), jag hade fått en termometer i rumpan och var placerad i en bur.

Det här var bara för mycket!

Jag placerades på akutavdelningen med allt vad det innebar, blodprover skulle tas och de skulle kontakta min mamma under morgondagen. Jag har nu förstått att mamma var väldigt orolig under den här tiden.

Det blev onsdag och mamma var så orolig så det var inte klokt, hon var rädd att förlora mig men förstod samtidigt att det är gott tecken att de inte har ringt från djursjukhuset under natten. Straxt efter 11:00 påtalade jag detta för personalen på djursjukhuset, ni bör nog ringa min mamma nu. Alla prover såg bra ut och jag mådde bra vilket mamma informerades om. Jag började fantisera om en ”välkommen hem-fest” med serpentiner och ballonger, jag somnade och drömde vidare om tonfisk...

Eftersom jag är en katt, en Misterkatt, så har jag speciella önskemål och ett av dom var att jag faktiskt inte uppskattade att dela rum med flera andra djur. Detta resulterade i att jag ganska kort efter inskrivningen fick ett helt eget rum, YES!

Där trivdes jag, lugnt, tyst och skönt alldeles för mig själv, bortsett från när personalen för djursjukhuset kom för att gosa och pyssla med mig, vilket hände väääldigt ofta (Misters anm.).

Torsdagen den 8/5 fick jag komma hem, jag trivdes bra i mitt egna rum, ska nog önska mig det hemma också, men två dagar utan mamma och tonfisk var påfrestande för både kropp och själ.

Kl 16:30 kom mamma och mormor för att hämta mig.

Borta bra men hemma bäst!

/Mister

Hej!

Nu är jag hemma igen efter återbesöket på Bagarmossen, alla prover var toppenbra, puh! Tyvärr tog veterinären fram den där termometern det första hon gjorde, jösses! 

Medan vi väntade på provsvaren så kom det in ett trevligt par med en katt i väntrummet - som liknande mig. Katten heter Kate och är en helig birma och hon var där för att få ett pass.

Kate verkade tycka att jag var en trevlig prick, men jag spelade något svårflirtad, som vanligt...

Här är jag och Kate, jag tyckte faktiskt att det var trevligt att träffa henne, tro det eller ej.

/Mister

Hej alla läsare!

Nu ska jag och mamma åka in till Bagarmossens djursjukhus för ett återbesök efter förra veckans dramatiska händelse. Jag ska bla ta blodprov och snälla håll tummarna för att jag slipper ta tempen den här gången...

Mer om detta ska berätta ikväll.

På återseende!

På återseende!

/Mister

Här är en av mina önskelistor

som jag gav till mormor en jul

Hej på er, nu är jag här igen, Mister alltså.  

Nu ska jag berätta för er om en sak som jag håller väldigt kär. Jag har några specialintressen kan man säga, idag ska jag berätta om ormen "SÖT BARNSLIG" från Ikea, den är egentligen för människobebisar, men vad gör det, inte blir jag väl en bebis för det.

När jag var liten och flyttade till min mamma så var en av mina leksaker just en sånhär, jag älskade den! Jag lekte med den varje dag, matade den genom att flera gånger om dagen placera den i matskålen, fast den åt visserligen aldrig, vilken tacksam liten orm tänkte jag. Jag la den i vattenskålen och slurp sa det så hade den druckit upp allt vatten, helkonstigt. Mamma förklarade att det var stoppningen som sög upp allt vatten.

Oooookej, mitt nästa projekt var nu att motverka detta genom att placera mina vassa tänder och klor strategiskt och på så sätt göra flera håll i den lilla ormkroppen, för att sedan lirka ur stoppningen. Det var ingen match!

Vid det har laget hade de förökat sig, jag hade kanske tio stycken att rycka stoppningen ur, det gick som en dans. Det blev bara fler och fler, de förökade sig utom kontroll, tack och lov åkte vissa in i dammsugaren, vissa förvsvann i tvättmaskinen (eftersom jag placerade dessa ormar i tvättkorgen ibland så fick det hänga med till tvättstugan, oops!) och några försvann utan att jag ens vet hur. Naturen hade sin gång kan man säga... En in - en ut, kort och gott!

Nu har det gått fyra år sedan jag fick min första orm och jag behandlar dom precis likadant som då, fast när jag tänker efter var det allt länge sen jag fick en ny... Dags att påtala detta, jag fyller ju faktiskt år om bara en månad minus en dag.

      /Mister

Idag är husse glad, tillsammans har vi fått fem likes på inlägget om just likes, toppen!

/Mister

Hej, nu är Misters mamma, eller matte som en del kallar det, här och gästbloggar. 

Här nedan ser ni, jag fick skriva under som

vårdnashavare när Mister låg inne på

Bagarmossens djursjukhus nyligen. 

Mitt namn är Denise (de flesta som tidigare har följt Mister på Facebook och instagram känner nog till mig sedan tidigare). Mister flyttade som sagt till mig för ca 3,5 år sedan som liten kattunge på 14 veckor. 

Jag har alltid varit omgiven av djur i alla dess former, under mina år har jag haft alltifrån kanin till chincilla till pilgiftsgrodor och steppvaran.

Just katt har jag haft sedan födseln och det var när min katt Rambo somnade in 17 år gammal som jag började se mig om efter en ny liten skyddsling och efter några år fann jag annonsen om Mister.

Att det skulle bli just Mister hade jag ju såklart ingen aning om.

Många vet att Mister är speciell på många sätt, jag har en del historier på lager som med all säkerhet kommer dyka upp i bloggen. Då kommer ni förstå vad som gör Mister så speciell.

Vad som gör att Mister är så speciell för mig? Det kan jag knappt beskriva i ord. Han är det finaste jag vet, min Mister. 

/Denise